Jag är så trött på att så fort jag kommer på fötter så ska alltid någon jävel tycka dem är så jäkla mycket bättre och börja trycka ner en igen. Alltid får man höra att man inte gör tillräckligt, alltid får man höra att man är bortskämd, alltid får man höra att man är egoistisk, alltid får man höra att INGEN tror på din förmåga och alltid får man höra hur extremt oönskad man verkar. Snälla ta mig bara härifrån! 😔

De senaste dagarna

Jag vet att jag varit dålig på att skriva här på sistone, det har varit väldigt mycket i skolan. Igår var jag tvungen att gå till Cityakuten eftersom jag nästan svimmade på lektionen, jag misstänkte att jag fått en blodpropp i lungan dagen innan och ville därför kolla upp det. Min ena lunga var öm och en liten blodpropp kunde egentligen inte uteslutas men läkaren trodde ändå det var en svår ångestattack. Det syntes inget som verkade onormalt på EKG:et heller så det ska nog inte vara någon fara. Läskigt var det i alla fall. Känner mig fortfarande rätt matt och sliten av det. 

Det går väll i allmänhet rätt bra i skolan nu, mycket att göra men det mesta tycker jag är väldigt kul. Jag har två konserter som kommer upp i november, dels ska jag ackompanjera en kompis när hon sjunger och sen ska jag ha ett soloframträdande med en låt från sagan om ringen (på piano). Sen så håller jag på med en sång av Händel på sånglektionen som jag gärna vill framföra på en konsert. 

Just nu ser det troligtvis ut som att jag får byta huvudinstrument efter jul, hoppas verkligen det går eftersom sången nu tilltalar mig mer än piano.