Hektiskt

Det har varit rätt hektiskt sedan skolstarten och jag har därför inte skrivit så mycket på den här bloggen. Det har varit mycket för mig, helt enkelt. Idag har jag varit fri från självskadebeteende i 50 dagar. Rekordet blev tidigare 198 men jag hoppas på att slå det. 

I helgen fick jag ett tråkigt besked. Min farfar har dött. Jag har en komplicerad relation med min pappa och har inte träffat honom på ett halvår. Därför har jag inte heller träffat min farfar. Pappa säger att det är mitt fel och att jag valt bort farfar. Det kan han tycka men sanningen är att det var min pappa som valde bort mig ifrån början. 

Jag fick en riktig fadersfigur för första gången när jag blev familjehemsplacerad och numera har mammas pojkvän en roll som både extrapappa och stöd. Min pappa har aldrig funnits för mig. Han har alltid tryckt ner mig, hånat mig, mobbat mig och kränkt mig. 

Att mina föräldrar skiljdes var bra för min och mammas relation men min och min systers relation är svårare att upprätthålla då hon bor hos pappa. Vi är oroliga för henne eftersom pappa mår dåligt nu när farfar dött. 

Pappa får mig att känna mig hemsk. Det skulle inte förvåna mig om min farfar dog troende att jag övergett honom. Vi hade aldrig en vanlig relation, jag och farfar, utan vi sågs på högtider och visste egentligen i stort sett ingenting om varandra. Det gör mig ledsen att veta att han dog utan att veta vem jag är. 

Kanske är det dock det som även pappa kommer få göra om det fortsätter på detta sett. 

Jag får hoppas på att han börjar sakna mig. Kanske när jag flyttar utomlands - kanske aldrig. 

Året då jag blir "vuxen"

Jaha, då var skolan igång igen. Detta kändes verkligen som det kortaste lovet jag någonsin haft men kanske har det också varit det mest välbehövda. Då var det dags, året jag blir "vuxen".  Jag har redan känt mig vuxen länge i och med min uppväxt men nu får jag vara vuxen på mina egna villkor. Med detta menar jag inte att jag får göra vad jag vill och att jag ska hitta på en massa jävulskap utan att jag äntligen har ansvar för mitt eget liv.

Självklart är det läskigt att jag nu kommer påbörja en ny tid i livet, en tid då mina beslut kommer lägga en grund för min framtid. Jag kommer inte längre vara buden till att göra som mina föräldrar vill. Hade jag gjort andra val i livet så kanske jag inte hade funnits längre. Jag har kämpat otroligt mycket med mig själv och detta har gjort att varje gång jag faller så tar jag mig upp igen. Jag har tagit mig igenom och överlevt en stormig uppväxt med alkolism, misshandel, kränkningar, mobbing, självskadebeteende, ångest, depression, ätstörningar, favorisering, självmordsförsök och mycket, mycket mer. Ändå så lever jag idag.

Mitt liv har aldrig varit enkelt och kommer nog aldrig vara det. Trots detta har jag nog aldrig längtat så mycket efter att verkligen utveckla detta till ett liv. Utbildning, jobb, familj, det finns så mycket kvar att uppleva och detta med glädje.

Detta liv är det jag fått och jag ska försöka göra det så bra jag bara kan.