Hur kunde jag tro att någon faktiskt älskar mig?

Just nu känner jag mig så otroligt dum, billig och äcklig. Hur fan kunde jag någonsin tro att NÅGON kunde tycka om mig? Historien bakom att A berättade att han inte har några känslor för mig är mer hjärtskärande än vad jag någonsin kunde föreställa mig. En av mina kompisar hade sagt åt honom att göra det. Jag är så otroligt upprörd just nu. Det värsta är sveket, dem gick tillsammans bakom ryggen på mig som var lyckligt ovetandes om allt.

Jag har aldrig varit så lycklig som jag varit denna månad och nu kommer vi aldrig ses mer. Mitt hjärta är krossat i tiotusentals bitar. Jag känner mig ensammare än någonsin förut. Jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna allt det här, hela mitt liv har jag levt för andra människor men aldrig fått någonting i utbyte.

Jag har blivit misshandlad fysiskt och verbalt av min pappa, kränkt och utstött av min mamma, lämnad ensam av socialen, bup, familjebehandlaren och nästan alla jag haft i min närhet. Jag har fått höra allt ifrån att jag är världens sämsta dotter till att jag var en planerad abort. Förstår inte en enda jävel hur dålig man känner sig när man inte ens duger åt sin egen familj.

Så otroligt ledsen just nu. Kanske går 111 dagar utan självskadning åt helvete nu? Jag är ändå redan död.

Så jäkla ful

Idag var jag och handlade inför skolstarten. Det var inte kul alls. Jag stod undangömd i ett hörn och tittade på kläderna med större storlekar i en butik, jag tittade ner på min kropp och ville bara gråta.

Jag kan inte längre se mig själv i spegeln utan att börja gråta eller vilja bli anorektiker.

Jag hör min pappas röst i huvudet varenda gång jag ser mig i spegeln: - Du är så ful, sämsta dottern, du är fet, du kommer aldrig att kunna bli någonting.

Det jag är nervös inför är att när jag kommer till skolan så kommer folk att anta att jag är gravid eller något eftersom jag gått upp så mycket i vikt. Jag hatar mig själv, jag är så jävla ful.

Den bästa sommaren

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, problem med internet hemma.. Teknik.. 

I alla fall, igår träffade jag killen (A) som jag blev kär i för några veckor sedan. A kom hem till mig för att se på en film och träffa mig, det var hur mysigt som helst. Jag var omfamnad av hans arm, han låg bredvid mig och hade huvudet placerat på mitt bröst. Trots omgivningen som lät så var det enda jag lyssnade på hans andetag. Jag kände mig så trygg i hans famn, som om ingenting någonsin skulle kunna göra mig illa.

Denna sommar har på grund av honom blivit den bästa sommaren i hela mitt liv! 

Dejt idag!

Idag smäller det då, ska på dejt med den här killen om några timmar.

Är så extremt glad just nu. Livet funkar faktiskt hyfsat bra. Skolan börjar snart, har lagt till kurser som jag verkligen längtar efter att börja och dessutom har jag ju träffat någon som jag blivit väldigt kär i. Just nu kan det nog inte bli bättre än såhär.