Nu kanske det är dags att skriva vad som hände på mötet. Jag kan ju säga att efter mötet har jag velat sjunka genom marken, jag skäms något otroligt. Mötet var både hoppfull och skräckinjagande, de tog mig kanske på allvar denna gång men om inte utredningen visar på att jag inte behöver en kontaktfamilj så är jag körd.
Som det kanske framgått vid det här laget så gör socialen en utredning för att se om jag faktiskt är i behov av att ha en kontaktfamilj. Sedan kommer dem ju, om det är så att behovet finns, att kontakta min fosterfamilj och fråga om dem har plats/tid/ork/viljan att ta emot mig.. Det är det som gör mig nervös, jag känner mig så dum, tänk om dem säger nej?
Det är förstås där skon klämmer, jag hoppas på det bästa men jag är också väldigt orolig eftersom jag vet hur dumma beslut socialen kan ta.
Jag är inte van vid att vara ledig, därför har jag inte riktigt gjort någonting dem senaste dagarna. Även om jag är deprimerad och har ganska stora koncentrationssvårigheter så är jag lite av en arbetsnarkoman och jag klarar inte riktigt av att bara vara.
En annan sak jag kom på nu är att jag inte har skurit mig på hela 37 dagar, det är jag ganska stolt över. Jag ska också försöka vara mer aktiv här nu när jag har lov.
See you later, alligator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar