Så många bra saker händer i mitt liv just nu, jag känner mig så himla glad! Jag hade ALDRIG kunnat drömma om att mitt liv skulle kunna bli såhär för bara något år sedan men nu är jag här, i början på mitt liv. Detta låter säkert konstigt för att komma ifrån en 17:åring men i själva verket är det faktiskt nu livet börjar.
Jag fyller 18 om mindre än 200 dagar och jag har verkligen kämpat för det. Det har definitivt varit värt det. Jag älskar mitt liv och skulle (faktiskt) inte vilja byta ut det mot någonting annat i världen. Jag har de absolut finaste vännerna jag skulle kunna ha, jag spenderar hela veckan att göra någonting jag älskar, jag utvecklas, jag växer som både person och som människa varje dag. Livet rullar på och jag har tagit avstånd ifrån allt som har en destruktiv effekt på mig. Det är inte mitt problem att alla som blir uteslutna ur mitt liv förlorar mig, det hade de flesta redan gjort ändå. Det är inte min förlust att jag har tagit mig ut ur de destruktiva relationerna, det är dem jag uteslutit som gått miste om någonting.
Jag är nu inne i processen att byta huvudinstrument på skolan till sång istället, detta är lite stressigt ibland men för min del spelar det ingen som helst roll eftersom det är det jag verkligen vill. Sikta alltid mot stjärnorna. ( Och landa åtminstone i trädtopparna! )
Alla de gamla erfarenheterna är nu inte en del av mitt liv utan erfarenheter som gör mig till en starkare person när jag tillfrisknat. Ryggsäcken är utbyten, även om den gamla finns kvar så kommer jag inte bära på onödigt vikt, jag är så nöjd med att äntligen få en ny som jag har utrymme för nya, positiva upplevelser!
Hej, jag känner inte igen mig alls men jag tänkte kommentera ändå. Det är kul att du börjar se lite ljus. Jag hittade in länk från sidan ungdomar.se. Din kommentar väckte ett intresse på vem du är? I din kommentar la du direkt i underläge(när du tacka för att du redan har det jobbigt), det är spännande för mig för att det skiljer sig så mycket från mig. Det är som natt och dag. Jag är nyfiken vad som driver dig att blogga? Är det så att du vill ha bekräftelse på statistik?
SvaraRaderaDet är också spännande att du ber folk som berörs att inte kommentera om det inte är positivt. Hur kommer det sig? Bloggar du inte för att andra ska beröras? Vad fyller bloggen för funktion?
Förstår att livet är surt för dig och att depression suger skit mycket (har haft det). Det som jag läser i din blogg är att du låter andra definierar vem du är, dina omständigheter runt omkring dig bestämmer inte vem du ska vara eller bli. Glöm inte det.
Sorry för den långa kommentaren. Det är bara spännande med att du är raka motsatsen till mig.
Hej Johanna och tack så mycket för den långa kommentaren! :) Ska försöka svara på alla frågor också. Det som numera driver mig till att blogga är att stötta människor i liknande situationer. Jag skrev förut för att jag behövde skriva av mig men nu vill jag hjälpa andra med mina erfarenheter. Såklart att det är trevligt när människor läser bloggen men helt ärligt tycker jag inte siffrorna är viktiga alls. Jag har fått höra väldigt fina/sorgliga berättelser från andra och det är viktigt för mig att kunna dela dessa upplevelser då människor ofta känner sig ensamma med dessa problem. Anledningen att jag vill att folk ska sluta läsa om dem mår dåligt av det jag skriver är att jag en gång faktiskt fick en anmälan till socialen av en person som misstolkat en händelse som låg längre bak i tiden. Jag förstår att alla inte håller med mig i mina ståndpunkter osv och alla är välkomna att kommentera så länge kommentarerna inte är elaka eller kränkande. Min blogg är egentligen en önskan om att en dag skriva en bok. Någonstans måste man ju börja! ;)
Radera