Dagens helvete

Jag tror jag grät till klockan 3 innan jag somnade.
Fan vad jag hatar det här.

Kan inte en enda människa tycka om mig?
Är jag verkligen så dum i huvudet?
Jag är allvarligt trött på livet.

Jag vet seriöst inte hur länge till jag kommer orka.
Imorgon är det skola, jag vill verkligen inte gå men jag måste typ möta upp min syrra och hämta grejer till min kostym. ( Vi ska klä ut oss i skolan om cirka en vecka )
Ingen verkar uppskatta att jag kommer.

Min mentor är verkligen jättesnäll som ställer upp så mycket.
Men det känns som om jag bara ställer till för lärarna som jag pratar med.
Det finns ingen annan som jag kan prata med.

Jag behöver egentligen en akut tid till en psykiatriker.
Jag går på antidepressiv medicin men jag tänker ändå på självmord varje dag.
Jag orkar inte göra allt själv.


Jag skulle bara vilja att någon skulle kunna ta hand om mig lite ibland.
Att jag var värdefull för någon, att jag skulle tycka att jag var bra någon gång ibland eller bara att sluta le fastän jag mår skitdåligt.

Är så jävla trött på mig själv.