Dagen innan jag blev 15

Snart är det den första Maj.
Det är konstigt hur fort tiden kan gå.

Jag kommer ihåg den 26:e Maj 2012 som om det var igår.
Det var dagen innan jag skulle fylla 15 år.
Då drack mamma nästan konstant och det var inte ovanligt att hon däckade lite här och var.

Några veckor tidigare hade hon druckit tills hon nästintill var medvetslös. När hon kom in till sjukhuset hade hon 3 promille.

Den 26:e Maj. Vad kan man säga?
Det var min största mardröm.
Vår familj var bjudna till ett par grannar för att supa. Fan vad kul.

Det tog inte särskillt lång tid innan både mamma och pappa knappt kunde gå.

Det kunde räcka så tyckte jag.
Det var illa nog.

Men självklart blev det värre än så.
Jag och lillasyrran gick hem men vi kom sedan på att mamma och pappa hade nycklarna.

Då var vi såklart tvugna att gå tillbaka.
Vad händer där då?
Mamma ligger och sprattlar i en lerpöl.

Jag kollar ner på min extremt berusade mamma, eller är vi ens släkt?
Det känns inte så när jag tittar ner på människan i lerpölen som har skadat mig så mycket pskykiskt.
Vem är hon? Vem är jag?

Är hon alkoholisten som inte bryr sig om någon annan än sig själv eller är det min förkrossade lilla mamma?

Är jag den fula dottern som ingen vill ha, som min pappa påstår?

Hursomhelst försökte vi få upp henne. Det gick inte.

Pappa sa argt: Äh, fan. Tjejer, vi åker hem. Lämna henne där.

Min syster har länge varit den som inte vågade säga något.

Jag var fan inte rädd för honom.
- Är du helt jävla dum i huvudet!? Det är min mamma, din jävla idiot, jag lämnar henne inte här!

Jag grät, vad fan ska jag göra?
Jag orkar fan inte med det här längre.

Efter flera försök att få upp henne och en förbannad idiot som stog och skrek så fick vi upp henne.

Vi fick in henne i bilen och vi åkte hem.
Jag orkar inte längre, jag klarar inte mer.

Alla andra hade kommit upp för trappen och gått och lagt sig.
Jag satt i kökssoffan och grät.

Jag gick långsamt mot knivlådan.
Fanns det något annat alternativ?
Jag tog den vassaste kniven och placerade den mot kroppspulsådern.

Jag sneglade mot köksbordet.
Där stog en dator.
Jag la ner kniven och beslutade att mejla en lärare.

Det var så allt började.
En lång resa mot ett bättre liv.