Londonresan gick jättebra, hade dock velat stanna längre än 4 dagar. Min och pappas relation har förbättras väldigt mycket och därför trodde jag att det skulle bli bättre med drömmarna och sömnen.. Jag drömmer om min fosterfamilj varje natt och jag tycker det är jättejobbigt för att jag bara blir påmind om allt som jag saknar så oerhört mycket. Jag trodde att när jag fick en förbättrad relation med pappa så skulle drömmarna upphöra men faktum är att dem inte alls gjorde det.
Även fast familjesituationen är bättre så saknar jag min fosterfamilj HELA tiden. Inte en sekund går utan att jag tänker på dem och så fort jag blir distraherad av någonting annat så börjar jag tänka på dem. Inte ens när jag sover får jag ro, jag drömmer antingen mardrömmar eller om min fosterfamilj..
Oh dear.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar