Är just nu i Herräng med min fosterfamilj precis som jag var för ett år sedan. Jag njuter av varenda sekund som jag tillbringar med dem. Jag är väldigt lycklig med dem men vet samtidigt att det bara kommer vara en tillfällig lycka eftersom jag ska hem imorgon kväll.
Även fast jag vet att jag säkert inte betyder så mycket för dem så värdesätter jag deras sällskap så otroligt mycket. Varför? För att dem var dem första som visade mig vad omtanke, värme och kärlek är, för att dem fick mig att förstå att jag duger, för att jag fick vara mig, för jag fick plats för att utvecklas, för att dem alltid ställde upp och för att för första gången i mitt liv fått känna mig hemma. Jag hade äntligen fått ett värde, för någon.
Kommer antagligen skriva imorgon också , see you later.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar