Jaha, då var skolan igång igen. Detta kändes verkligen som det kortaste lovet jag någonsin haft men kanske har det också varit det mest välbehövda. Då var det dags, året jag blir "vuxen". Jag har redan känt mig vuxen länge i och med min uppväxt men nu får jag vara vuxen på mina egna villkor. Med detta menar jag inte att jag får göra vad jag vill och att jag ska hitta på en massa jävulskap utan att jag äntligen har ansvar för mitt eget liv.
Självklart är det läskigt att jag nu kommer påbörja en ny tid i livet, en tid då mina beslut kommer lägga en grund för min framtid. Jag kommer inte längre vara buden till att göra som mina föräldrar vill. Hade jag gjort andra val i livet så kanske jag inte hade funnits längre. Jag har kämpat otroligt mycket med mig själv och detta har gjort att varje gång jag faller så tar jag mig upp igen. Jag har tagit mig igenom och överlevt en stormig uppväxt med alkolism, misshandel, kränkningar, mobbing, självskadebeteende, ångest, depression, ätstörningar, favorisering, självmordsförsök och mycket, mycket mer. Ändå så lever jag idag.
Mitt liv har aldrig varit enkelt och kommer nog aldrig vara det. Trots detta har jag nog aldrig längtat så mycket efter att verkligen utveckla detta till ett liv. Utbildning, jobb, familj, det finns så mycket kvar att uppleva och detta med glädje.
Detta liv är det jag fått och jag ska försöka göra det så bra jag bara kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar