Hektiskt

Det har varit rätt hektiskt sedan skolstarten och jag har därför inte skrivit så mycket på den här bloggen. Det har varit mycket för mig, helt enkelt. Idag har jag varit fri från självskadebeteende i 50 dagar. Rekordet blev tidigare 198 men jag hoppas på att slå det. 

I helgen fick jag ett tråkigt besked. Min farfar har dött. Jag har en komplicerad relation med min pappa och har inte träffat honom på ett halvår. Därför har jag inte heller träffat min farfar. Pappa säger att det är mitt fel och att jag valt bort farfar. Det kan han tycka men sanningen är att det var min pappa som valde bort mig ifrån början. 

Jag fick en riktig fadersfigur för första gången när jag blev familjehemsplacerad och numera har mammas pojkvän en roll som både extrapappa och stöd. Min pappa har aldrig funnits för mig. Han har alltid tryckt ner mig, hånat mig, mobbat mig och kränkt mig. 

Att mina föräldrar skiljdes var bra för min och mammas relation men min och min systers relation är svårare att upprätthålla då hon bor hos pappa. Vi är oroliga för henne eftersom pappa mår dåligt nu när farfar dött. 

Pappa får mig att känna mig hemsk. Det skulle inte förvåna mig om min farfar dog troende att jag övergett honom. Vi hade aldrig en vanlig relation, jag och farfar, utan vi sågs på högtider och visste egentligen i stort sett ingenting om varandra. Det gör mig ledsen att veta att han dog utan att veta vem jag är. 

Kanske är det dock det som även pappa kommer få göra om det fortsätter på detta sett. 

Jag får hoppas på att han börjar sakna mig. Kanske när jag flyttar utomlands - kanske aldrig.