Idag är jag en väldigt annorlunda tjej mot vad jag var när jag var yngre. Jag har hittat mening i livet och är väldigt lycklig. Den här bloggen kommer jag lämna kvar mestadels som den är för att jag faktiskt ibland går in och läser när jag känner att jag behöver en påminnelse om hur långt jag kommit i livet.
Jag är idag 21 år och har slutit fred med mig själv, mina föräldrar och min barndom. Idag kan jag se att det jag upplevt är ett verktyg som jag kan använda mig av för att hjälpa andra och genom det har jag hittat mitt kall. Just nu pluggar jag till sjuksköterska och har aldrig trivts så bra i skolan i hela mitt liv. Det är stundvis tungt och svårt men jag vet att jag kan ta igenom mig utbildningen. Jag hade aldrig trott att jag skulle överleva tonåren men nu är jag så tacksam över alla som hjälpte mig komma hit. Det var aldrig lätt men jag skulle göra samma resa tusen gånger om eftersom jag numera lever ett liv som är allt jag önskar (och mer därtill).
Människor jag lär känna nu har inte någon aning om min bakgrund och det syns inte på mig längre då jag är en väldigt glad tjej idag.
Jag har kontakt med min fosterfamilj fortfarande - vardagen kommer dock emellan och det är svårt att hitta tid till att ses. Men jag hoppas dem vet att dem fortfarande fyller en viktig roll i mitt liv. Jag har väldigt fina vänner som jag älskar och värdesätter högt. Min familj betyder också väldigt mycket nu när vi försonats. Jag har ingen partner i nuläget - men det är ingenting jag känner att jag behöver då jag känner att jag har det mesta i livet som gör mig lycklig. (Det vore dock ett plus i kanten, Haha!)
Vi får se vad framtiden har i åtanke för mig, jag vet att det kommer bli bra, oavsett var jag hamnar.
Min framtid är fortfarande oskriven, liksom din.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar