Jag känner mig nästan hånad, alla omkring mig verkar tro att det bara är ett litet skitproblem som jag mår dåligt över, detta "lilla" skitproblem är inte bara att jag mår lite dåligt, det handlar om hela min existens som jag råkar må jävligt dåligt för. Idag sov jag till klockan 15.00 , inte för att jag är trött, inte för att jag inte har något att göra utan för att jag är stressad, ledsen och har alldeles för mycket att göra. Ingen verkar veta hur svårt det är att VARJE dag kämpa för sin överlevnad, att existera är kanske inte någon konst för dig men för mig är det väldigt svårt.
Idag är det en vecka sedan jag senast skar mig. Jag kämpar med det varje dag också, som om det andra inte räckte. Jag känner mig så extremt dålig just nu, inte bara dålig i skolan utan HELA jag är dålig. Jag kan ju inte ens klara av en dag utan att känna mig ledsen.
Jag kan inte heller klara av att ta intiativ och höra av mig. Bara några ord, en eller två meningar för att förklara hur jag känner. Jag är så rädd för att bli övergiven igen. Snälla, kan jag inte bara vara modig för en gångs skull? Sluta att springa iväg ifrån livet, för oavsett hur fort jag springer så kommer det ikapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar