Värre dag än denna får man leta efter. Usch vad jag mår hemskt, egentligen kanske utan anledning också. Jag vill bara hem och dra täcket över huvudet. Nej, just det, hur kunde jag glömma? Jag har inget direkt "hem". Jag skulle föredra att någon drog en liksäck över min livlösa kropp.
Jag kommer ju inte direkt visa detta när jag kommer hem till mamma heller, allt som har med mig att göra vill inte jag att hon tar del av, för hennes egen skull.
Men vem ska jag förlita mig på då? Vilken stackare till människa skulle vilja stå ut med mig egentligen? Vem fan tror jag att jag är? Tror jag att jag faktiskt betyder någonting? Att någon tycker om mig? Inte ens socialen orkar flytta sina lata jävla arslen för att träffa mig och se hur det är med mig. Inte ens människor som får betalt för att träffa mig orkar bry sig.
Ibland tror jag att det egentligen inte är någon mening med att jag finns, att min existens inte spelar någon roll. Det kanske är menat att jag ska ge upp? Jag kanske gör mer nytta som död?
Tänk alla människor som slipper dras med mig då, alla som skulle slippa att höra min röst och speciellt alla som skulle slippa försöka stötta mig. Jag är ett hopplöst projekt.
Jag vill inte berätta det direkt heller, det är så jobbigt för mina kompisar att ta hand om ett jävla psykfall som mig, jag ska försöka undvika det så länge som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar