Hemma ifrån Italien.

Nu är jag hemma igen.
Italien var varmt, vackert och trevligt.
Sen så fort man kom ut ifrån flygplanet så var det första intrycket man fick att det regnade, var kallt och luktade koskit.
Det var verkligen Sverige i ett nötskal.

Jag har haft det väldigt kul och väldigt jobbigt på den här klassresan.
Det har varit väldigt speciellt.
Dessutom så hatar hela klassen mig efter den här resan.
Alla har snackat skit och pratat bakom ryggen på en, tror dem verkligen att det inte märks?

I vissa fall så överdriver jag med mina åsikter om att folk "hatar" mig men i det här fallet är det inte så.
Efter den här resan har jag blivit förvirrad.
Vem är jag, Vem håller jag på att bli och vem vill jag vara?
Lördagen den 8:e var faktiskt den bästa dagen i hela mitt liv.
( Ja, faktiskt)
Det är precis därför alla hatar mig just nu.
Jag var övertygad om att jag hade hittat mig själv och jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv.

Jag tyckte att det var helt underbart att få vara glad men ingen gillade den delen av mig.
Alla verkar vara så vana att jag är så deppig så ingen kände igen mig när jag faktiskt var glad.

Det finns inte något att göra åt det nu i alla fall.

Ingen i den här klassen kommer hålla kontakt med mig även om jag älskar dem.
Vem bryr sig egentligen?
Om alla tycker att det är lika bra att jag mår dåligt så är det väll lika bra att jag gör det?

Jag försöker verkligen men det ser ingen.

Mitt egna värde bestäms ju av vad alla andra tycker om mig.

Jag känner mig kontrollerad av andra och jag tycker faktiskt inte ens om det.