Jag blir snart galen.. :/

Hur kan jag fortfarande vara ledsen för någonting som hände för en vecka sedan i en skola som jag inte ens går i längre?

Jo, för att jag fick det jävligt klart för mig att jag inte alls duger. :/

Sitter fortfarande och gråter för att jag känner mig värdelös.
Vad fan? Det var ju så här det inte skulle bli.
Jag skulle ju vara glad över att få vara ledig och kunna känna mig nöjd med betygen.

Nähä, då ska man tydligen sitta och gråta för att hela min klass och ett flertal vuxna fick mig att tro någonting som VERKLIGEN inte var sant.
Jag insåg inte det förut och jag känner mig så jävla puckad.

Jag har inte varit ute på flera dygn.
Önskan att försvinna genom marken har blivit för stor och jag vill inte plåga samhället med min närvaro.
Jag har isolerat mig själv förut och jag vet att det inte var så bra förra gången.
Frågan är om det inte är bättre för alla andra?
Det kanske är bättre för mig också?
Jag slipper ju alla människor som ska trycka ner mig, det är ju det mina "närastående" är bäst på.
Ena dagen sitter dem framför en och säger att man betyder mycket och andra dagen så finns man inte ens.

Så känner jag med ALLA jag känner.
Ingen tänker på mig just nu, vem skulle märka om jag försvann?

FAN!
Inte dem tankarna igen.
Jag lovade mig själv, aldrig mer.

Det är svårt när man inte riktigt vet om man är värdefull eller värdelös.

Mitt egna värde bestäms av andra, inte mig själv.
Jag hatar mig själv
Ordet hatar räcker inte ens till, jag avskyr mig själv.

Jag tycker om andra människor, varför kan inte dem tycka om mig för en gångs skull?