Detta har varit en riktigt bra dag. Konserten gick bra, vi hade kul och så slutade vi (relativt) tidigt.
Imorgon ska jag få ha ett pre-utvecklingssamtal innan det med mina föräldrar eftersom jag är så nervös. Det var faktiskt min mentors ide, vilket känns bra. Hon börjar konstigt nog verka förstå hur jag fungerar. Det är en ovanlig förmåga eftersom inte ens jag vet hur jag själv fungerar.
Dem dåliga dagarna finns såklart kvar men dem börjar minska i antal. Troligtvis är det för att jag börjar lära mig att jag FÅR vara ledsen när jag behöver det. Dem bra dagarna är dock betydligt fler än de dåliga.
Jag tar det här som en framgång för mig själv.
Accepterar jag att jag får vara ledsen, förändrar mina tankar kring allt negativt så kommer det garanterat påverka mitt mående i en possitiv riktning. Det kommer ta tid men det är också något jag måste acceptera.
Även om det är ett litet kliv för mig, så kommer jag längre för varje steg.
Även ett litet steg är en större framgång än inget alls.
Jag är ju trots allt bara en människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar