söndag 13 oktober 2013

I bevov av tröst.

Oron ökar betydligt nu, pappa är på Malta med jobbet men har tydligen bråkat med chefen och sagt upp sig.
( Så nu är han där nere och super själv istället..)

Det gör mig så otroligt stressad, jag vet att risken att pappa inte får ett nytt jobb är stor..
Han gick ju inte ens gymnasiet, hur fan ska han få ett annat jobb utan den kompetensen?

Mamma är sjukskriven, pappa är ny arberslös, jag pluggar ihjäl mig och har knappt tid för min stackars syster.
Min lillasyster behöver någon, Nu
har inte ens jag tid längre..
Fy fan vad hemsk jag känner mig! 

Just nu vill jag bara "hem" och krama om mina fosterföräldrar.. Jag behöver tryggheten, jag behöver stödet och jag behöver känna mig uppskattad för att orka allt.
Min värld står på en väldigt ostabil grund just nu, den riskerar att rasa trots mina försök att stärka den.

Jag har inte ens tid att få gråta.
Det behöver jag också ibland.

Om 6 timmar måste jag gå upp,  om 9 timmar måste jag vara i skolan
Och jag är inte hemma igen förrän om 20 o en halv timme..

Im exhaused...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar