Motivationen börjar ta slut

Känner mig ganska utpumpad just nu.

Lite extra jobbigt hemma nu med det som hände i helgen..
Mamma är typ aldrig hemma, hon är mer med sina vänner än med sina barn.
AA-mötena tar all hennes ork, hon har varken energi eller intresse för mig eller min syster just nu.

Problemet är dock att jag egentligen behöver någon som jag kan prata med hemma också.
Jag kan inte ens prata med min mamma och det gör mig väldigt ledsen.

Skolan går lite sådär, det är så mycket nu så jag orkar inte med läxorna pga mitt mående just nu. 

Jobbig situation.

Jag är ju ambitiös men ibland orkar inte jag heller med massa krav.

Jag är verkligen i behov av ett stöd just nu men jag väljer att prioritera andra istället.

En av mina kompisar mår ganska dåligt just nu och jag måste stötta henne.
Tex satt jag och pratade med henne och rektorn idag eftersom hon mådde dåligt och behövde mitt stöd.
Jag är så mån om mina vänner, jag älskar dem verkligen men jag kommer inte orka hur länge som helst.

Jag har tagit hand om min lillasyster i 14 år, min mamma och pappa också.
Alla psykologer som jag har haft har sagt att jag inte har någon som tar hand om mig.

Min fosterfamilj tog hand om mig dock, dem uppskattade mig också.
Jag saknar dem så otroligt mycket.

Det här känns ganska hemskt men jag vill flytta tillbaka dit eftersom dem påverkade mitt mående så mycket och vägledde mig i en positiv riktning.
Jag behöver motivationen för att kunna klara vardagen och just nu finns den helt enkelt inte där.