Bajsdag

Min mentor sa att jag var tvungen att gå till skolan idag.
Hur gick det då?

Jo, jag bröt ihop efter halva dagen.

Jag äter aldrig lunch i skolan och alla mina lärare klagar på mig för det.
Men jag tycker faktiskt att det är jättejobbigt att äta inför folk.

Sen bröt jag ihop precis innan svenskalektionen. ( jag hatar min svenskalärare )
En klasskompis såg hur jag bara stod och skakade och grät.
Hon sa med en alvarlig röst: T! ( min mentor ) Det här börjar verkligen gå över gränsen nu, SER DU INTE HUR JÄVLA STRESSAD FRIDA ÄR!?

Jag grät men var ändå glad för att hon brytt dig.
Det är inte många som gör det.
Min mentor sa att jag skulle gå till svenskan, jag gav honom en smått ledsen blick och han sa att han kunde följa med.

Men självklart var min svenskalärare inte i klassrummet för tillfället och min mentor var tvungen att ha en lektion.
När min svenskalärare kom så stannade hon vid dörren.
- Vad är det som har hänt nu då? sa hon och log.
- Inget, sa jag.

Jag fick gå och sätta mig i ett annat rum för att jag grät så mycket.
Sen började min svenskalärare tjata.
- Har du ätit lunch? Ska du inte köpa något i kafeterian? Kan du inte dricka lite vatten?
- Nej, Jag vill inte ha något, sa jag.
- Men Frida! Nu är du bara tjurig! Jag hämtar en kopp choklad åt dig.

Så nu är jag tjurig också?
Jag var jätteledsen och hon stressar mig något oerhört.
Då vill man ju inte direkt höra något nedlåtande.

Jag tror faktiskt ingen vill ha någon jävla kopp choklad från någon som man blir stressad av när man är riktigt ledsen.

Så var min dag.
Jag fick inte gå hem fören det bara var en lektion kvar.

Jag längtar ju verkligen till skolan nu.
Vi får väll se hur det går.

Tjao!