Tankar

Ja, det här var ju åt helvete. Jag åkte in tidigt till Stockholm för att ha intagningsprov så är det fel dag. Fan vad less jag blir. Det var i onsdags. Så just nu sitter jag på bussen igen. Jag blir tvungen att gå tillbaka till skolan. Usch. Jaha. Det finns inget att göra åt det, det är som det är. När jag hade åkt ifrån gymnasiet och väntade på tunnelbanan så fanns det bara en sak i huvudet. Hoppa, hoppa, hoppa. Orden pulserade i mitt huvud Hjärtat började banka. Jag ser hur tunnelbanan kommer in på stationen. Om jag springer nu så kan allt vara över. Nu, nu ,nu. Det kändes som om att hjärnan försökte övertyga mig att hoppa. Hjärtat levde sitt eget liv därinne och bankade hårt i mitt bröst. Tåget passerade förbi mig. Jag kunde nästan höra min egen röst säga: Fan vad feg du är, du borde ha hoppat. Du tror väll inte att någon tycker om dig? Du klarar ju inte ens av att tycka om dig själv. Tankarna forsade runt i mitt huvud och jag hade svårt för att förstå vad min hjärna egentligen ville. Jag förstår mig verkligen inte på mig själv. Hur tänker jag? Hur mår jag? Vad vill jag med mitt liv? Jag vet inte. Kanske är det ödet? Livet kanske redan har en annan plan för mig? Jag kanske blir 25 och dör av cancer. Eller 30 och dör av en hjärtattack. Eller så blir jag bara 15 år gamal och begår självmord? Vi får väll se vad det blir av mig