Innan jag blev deprimerad så försökte jag att rädda min mamma ifrån att falla men till slut så orkar man inte längre, man släpper taget.
Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna kontrollera situationen.
Jag gömde alla knivar och jag sa att jag älskade henne varenda dag men efter ett antal självmordsförsök så kändes det inte som om det betydde något.
När vi var på semester på Malta så tänkte min mamma hoppa ifrån hotellbalkongen, hon började klättra upp på balkongräcket.
Jag drog ner henne, släpade in henne till hotellrumet, slog till henne i ansiktet och skrek:
- Är du helt jävla dum i huvudet!? Du har 2 döttrar som älskar dig, Vad fan gör du såhär för!?
Jag grät, Min mamma var så jävla full så hon verkade inte ens förstå vad jag sa.
Pappa hade stuckit ut mitt i natten, säkert för att k****a någon hora.
Det var inte förrän mamma märkte det som det blev kaos.
Hon rev runt hela rummet, försökte skära upp handlederna med vad hon än kunde hitta.
Efter att jag slagit till henne ett större antal gånger så höll hon till slut käften, eller ja.. Hon däckade på golvet framför dörren.
Pappa kom hem klockan 7 på morgonen.
Det är ju alltid bra att ha föräldrar som är så otroligt stöttande och beskyddande.
Natten efter så försökte hon igen, men då slog pappa till henne med knytnäven i ansiktet,
Blodet bara forsade.
Min pappa är verkligen en av dem sämsta papporna i världen.
( Han har slagit till mamma måååååååånga gånger.)
Those are my parent's from hell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar