Då var man tillbaka i Sverige igen.
Jag skulle faktiskt ha stannat kvar i Ungern i någon månad till.
Well well, What to do?
Imorgon är det möte med socialen.
Jag börjar allvarligt tro att dem tänker ta död på mig.
Dem vill att jag ska flytta hem igen.
Pronto.
Jag vet faktiskt inte om jag klarar det.
Jag är fortfarande inte emotionellt stabil för att kunna hantera den där familjen som jag inte är en del av.
Det känns som om jag aldrig har varit en medlem eftersom dem har en förmåga att behandla en som skit.
Jag orkar inte stå och skrika och bråka.
Det mår väll inte jag eller någon annan bättre av?
Just det, en sak som jag glömt att skriva är att socialsekreteraren som jag tyckte så mycket om som byttes ut kommer tillbaka och tar över fallet igen.
Mamma hade ett möte med familjebehandlaren och sa hur ruttet hon tyckte att det var att ständigt byta ut en kontakt som är stabil.
Jag har ju ingen annan kontakt än socialen för tillfället.
Det är skitsvårt för mig att kunna säga vad jag tycker om personen som jag ska ha ett förtroende för byts ut.
Bra mamma, bra.
Jag är fortfarande skitnervös inför mötet imorgon.
( Dem tänker troligtvis bestämma ett datum då jag SKA vara hemma igen. )
Oh shit, i'm starting to believe that this will be the end of my existence.
The nervosity is killing me.
Bye for the moment.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar