Min kärlek till min fosterfamilj.

Tiden bara flyger iväg.

Ja, vad har jag gjort egentligen?
Jo, igår var jag på på Grönan och sov på ett hotell i Stockholm med min underbara fosterfamilj. <3

Idag åt vi en underbar frukostbufé, badade i hotellets pool, åkte en båttur på Djurgården och sedan gick vi en promenad längst Drottninggatan.

Vi kom hem idag.

Det här har varit helt underbart, jag har ALDRIG och då menar jag verkligen ALDRIG bott på ett hotell och inte haft dödsångest.
Mina föräldrar har ju varit ute på nätterna, slagit varandra blodiga, försökt hoppa ifrån hotellbalkongen och  ibland även lämnat oss ensamma på ett hotellrum i ett främmande land mitt i natten.
Jag har nog aldrig varit så avslappnad.
Min erfarenhet av föräldrar har ju under hela mitt liv varit att det inte går att lita på dem men under den här familjehemsvistelsen så har mitt perspektiv ändrats.
Jag har fått uppleva att jag får stöd, är värdefull, får vara mig själv, får vara ledsen ibland och viktigast av allt, jag har fått känna mig trygg.

Första gången som jag blev tröstad av en "förälder" var när jag var 15/16 år gammal.
Jag har aldrig känt mig trygg med mina föräldrar och det har ju också sina anledningar.

Jag kommer sakna min fosterfamilj så otroligt mycket.
Allihopa!

Den yngsta tjejen på 2 år som älskar att leka med mig, gosa i soffan, kramas och lyssna på mig när jag sjunger eller spelar gitarr/ fiol.
Mellantjejen på 8 år som älskar att hitta på helgalna saker med mig, leka med mig, göra knäppa grimaser och prata konstiga dialekter med.

Den äldsta tjejen på 11 år som beundrar mitt musiserande, jag löser suduko med, gör knäppa filmer med, hittar på flummiga skämt som ingen annan förstår och sitter och pratar mycket med.

Killen på 11 år som bor hos mina fosterföräldrar varannan helg som nästintill avgudar mig som älskar att spela piano med mig, sova med mig, leka, prata, skratta, skämta, busa, mysa och kramas.

Mina fosterföräldrar kommer jag också sakna något så oerhört!

Min fosterpappas urlöjliga svengelska, hans tråkiga sportprogram, hans sätt att retas när man tycker olika och speciellt hur han ifrågasätter min musiksmak.
Haha, jag älskar det!

Min fostermammas filmkvällar som vi har haft lite då och då, vårt tedrickande, våra diskusioner, våra olika filmsmaker och alla program som hon tyckt varit läskiga medan jag själv suttit och skrattat.

Allt, jag älskar verkligen allt med alla i familjen.
Dem har fått mig att känna mig som en del av deras underbara familj.

Det kommer jag vara evigt tacksam för att ha fått upplevt. <3