Tiden går läskigt fort, idag är det exakt 2 veckor kvar tills jag ska vara hemma.
Stressen och tankarna kan ibland vara svåra att hantera.
Jag försöker ändå att inte se så negativt på allt som jag gjorde förut.
Vad mer kan jag vilja ha i mitt liv?
Vad mer behöver jag?
Vad är nödvändigt för att inte jag ska sjunka ner på botten igen?
Jag verkar ständigt övertyga mig att svaret på alla frågor är en pojkvän. ( Ja, fortfarande..)
Det är inte det jag söker egentligen, det är att bli älskad och uppskattad som jag vill bli men det blir jag inte av min riktiga familj.
Oh dear, do i need a hug or what? ( Forever alone )
Problemet är att få någon att gilla en så mycket.
Jag har så svårt att förstå varför så många i min ålder verkar ha/ haft flera seriösa förhållanden?
Ska det vara så svårt egentligen?
Vi hade familjebehandling för några dagar sedan.
Det är det enda stället där jag faktiskt känner att jag får tycka som jag vill utan att alla ska klaga.
Jag sa på senaste mötet hur jag uppfattar hur min familj behandlar mig.
Vi kom fram till att jag inte kände mig viktig i familjen, jag var utanför.
Mamma drar sig undan frivilligt men i mitt fall är det som att jag aldrig blivit inbjuden i familjen.
Jag höll mig alltid för mig själv när jag bodde hemma, spelade tv-spel, satt framför datorn hela dagarna eller umgicks med husdjuren.
Den bästa trösten som finns när man inte har någon människa som bryr sig är djur!
How i love them.
Jag hoppas att jag kan få mamma att köpa ett ( av oss) såkallat "terapidjur".
Jag vill nämligen ha en liten chinchilla som kan uppskatta mig när igen annan gör det. <3
Goodbajs!
( 00.17 is not a recomended time to blog on,, as you migh have noticed.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar