Funderingar just nu.

Jag pratade lite med min socialsekreterare i förrgår, det känns lite bättre nu men jag har inte planerat att stanna hemma så länge till.
Jag börjar gymnasiet och jag är 16 år gammal, börjar inte det bli dags att frigöra mig ifrån mina föräldrar?

Ska jag vara ärlig så har jag tröttnat på dem, haha.

Funderar de flesta tonåringar på att flytta ut när de är 16? 
Jag börjar verkligen undra det..

Äsch, det enda jag kan göra just nu är att försöka njuta av att vara ledig och inte tänka så mycket på annat.
Dock funderar jag på en sak..
Min morbror har fått diagnosen generellt ångestsyndrom, jag tror att jag också har det eftersom det inte alls är ovanligt att det går i arv.

Då har jag troligtvis 3 psykiska sjukdomar, haha jag måste verkligen vara dum i huvudet.
Det som troligen andra människor skulle tycka är märkligt är att jag börjar verkligen njuta av att vara annorlunda.
Vem fan vill vara som alla andra?
Usch, det måste vara astråkigt.

Jag är inte som någon annan 16åring och varför skulle jag vilja det?

Hur många gånger har inte jag blivit retad för att jag varit annorlunda?

Till alla som mobbade mig kan jag bara säga:
Lycka till in livet om du ska vara en skitstövel, ingen kommer att tycka att du är unik för att du är en idiot.
Jag kanske också kan framstå som en idiot ibland men jag är i alla fall en unik pianospelade idiot.