Nu måste jag flytta hem.

Idag var det möte med socialen.
Igårkväll var jag så stressad att jag låg vaken till klockan 4.

Ändå gick jag upp vid 8 för att få tid för att gå lite i egna tankar innan mötet.

Klockan 11 satt jag i en fåtölj på socialkontoret, ångesten kom som en enorm våg.

Mötet började, jag blickade bort mot en klocka på väggen, kan det inte vara slut snart?

Jag satt sammanbiten för att inte börja gråta när min socialsekreterare sa att det inte fanns någon anledning att jag är placerad längre.

- "Frida, den 9 Augusti ska du vara hemma igen."
Jag började självklart att storgråta.

Snälla, låt det inte vara sant...
Tankarna for runt i huvudet tills jag började hyperventilera så jag inte kunde andas.

Nu är det kört.
Jag är tvungen flytta hem, mina föräldrar kommer ta kål på mig med sina förolämpningar och.personangrepp. Hejdå!