trygghet, uppskattning och lycka

Fredag, äntligen fredag. Tyvärr har jag blivit lite sjuk, vilket inte är så bra eftersom jag har konsert på måndag. Det skulle inte vara någon större fara om jag hade spelat piano men nu ska jag ju sjunga. Så nu är det bara att vila som gäller, dricka asmycket te, mjölk med honung och allt vad det är.

Jag hörde av mig till min fosterfamilj igår och frågade om dem ville komma på konserten. Dem har dock inte svarat än. Det är synd att dem är så upptagna, jag saknar dem verkligen. Även fast dem skrev att dem saknar mig så känns det inte riktigt så. Dem kanske nämner hur knäpp jag var ibland men jag tror inte det är mer än så. Dem kanske tycker att jag är jobbig? Jag vill ju bara att dem ska veta hur mycket jag tycker om dem

Att jag aldrig blivit älskad av mina föräldrar är jag ju van vid, även fast jag har blivit väldigt skadad av det. När det kommer in någon/några andra i ditt liv som du verkligen tycker om så blir det förödande konsekvenser om det blir taget ifrån dig. Ni kan skratta hur mycket ni vill åt det här men min fosterfamilj förändrade mitt liv. Det är inte bara något jag säger utan det var så det var.
Tjejen som flyttade in den 13:e Februari hade varit med om saker som ingen förtjänar att vara med om. Hon hade ca 90% frånvaro ifrån skolan, nyligen försökt begått självmord, föräldrar som sket fullständigt i henne, blivit akut jourhemsplacerad på ett ställe där hon inte trivdes och hon hade svultit sig själv och gått ner mer än 8 kilo på 3 månader.
Det blev en enorm vändpunkt i hennes liv.
Under tiden hon bodde där fick hon lära sig vad det innebar att vara en värdefull familjemedlem, hur det kändes att bli uppskattad, hur det var att känna sig omtyckt, vad trygghet var för något, vad lycka var och vad riktig kärlek var.
I Augusti fick jag flytta hem igen mot min vilja. Tryggheten, uppskattningen och lyckan försvann igen. Men jag är otroligt tacksam för dem månaderna jag fick.
Tryggheten, uppskattningen och lyckan får jag skapa i mig själv. För jag är ändå den som bestämmer i mitt liv