Det finns så många anledningar varför jag kan vara ledsen men just nu är det för att jag saknar min fosterfamilj. Det är lätt för andra att säga att det "bara" är att hälsa på. Det är det inte. Jag kommer aldrig få tillbaka det jag hade för ca 6 månader sedan, aldrig.
Även fast jag flyttar med mamma och så är det inte en miljö där jag får det stöd jag behöver. Visst har jag folk omkring mig, familjebehandlare, psykolog, socialsekreterare, mentor, lärare m.m. Det jag behöver är fortfarande en mamma. Jag är orolig för att jag ska bli tvungen att vara mamma åt min egen mamma, igen. Det har kanske egentligen alltid varit så också men jag orkar verkligen inte med att vara tvungen att ha en roll som jag inte ens frivilligt gått med på.
Jag är så jävla trött på att vara allas slagpåse.
Borde ni inte förstå att ni bara ödslar eran tid på mig? Jag kommer aldrig att må som jag gjorde för ett halvår sedan igen. Jag kommer aldrig kunna vara så lycklig igen. Jag var en bra människa då, jag var lycklig och jag var älskad. ( Eller kände mig i alla fall älskad. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar