Har varit på möte med min familjebehandlare och mamma idag. Fy fan vad jobbigt det var, jag satt och grät mig igenom hela mötet.
Det är så otroligt jobbigt att ingen förstår hur mycket jag behöver en mamma. Jag vet att jag "snart är vuxen" och kan "bestämma själv" men nu när jag mår såhär så behöver jag någon som finns där för mig. Jag har dåligt samvete för att min mentor tvingas vara en extramamma åt mig. Alla mina mentorer/lärare är tvugna att vara extraföräldrar åt mig. Så ska det väll inte behöva vara?
Jag önskar att jag hade någon som vet exakt hur det känns. Det finns ju stödgrupper för barn med föräldrar som missbrukar och/eller mår psykiskt dåligt, jag funderar på att kanske gå med i någon sån. Då slipper jag nog känna mig så himla ensam.
Jag ska nog bara dra täcket över huvudet idag, se på film eller göra något annat värdelöst bara för att få glömma allt. En stund av glömska, en stund utan lidande, en stund då jag drömmer mig bort och önskar att jag försvann.
Allt för att komma bort ifrån smärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar