En dag i skolan

Återligen är jag på väg hem efter en lång dag i skolan. Sista lektionen hade jag sång och schemaplanering med min mentor.

Vi bläddrade i min almanacka och min mentor fick syn på ett datum som var inringat och under siffran stog det "Ett år <3 :( ". Hon frågade först vem som fyllde ett år men sedan såg hon den ledsna smileyn och tittade frågande på mig.

- Nej, det var ett år sedan en särskillt händelse, min mamma försökte begå självmord för ett år sedan. Jag såg direkt hur hela hennes ansiktsuttryck förändrades.
Näe? Sa hon chockat och lite frågande. - Jodå, svarade jag.

Jag berättade om överdosen, hur jag inte hade fått reda på det förrän en vecka senare och att jag tyckte ( och fortfarande tycker ) att det hela var mitt fel.

- Det var jag som skulle tagit hand om henne. Jag skulle funnits där och varit mamma åt henne och min syster.
Hon skakade på huvudet och sa att alkoholistbarn ofta måste ta orimligt mycket ansvar även om det inte är vårt ansvar egentligen.

Sen frågade hon en fråga som jag har velat ha i flera år.
- Är du rädd för att dina mamma ska göra så igen?
Jag tittade upp ifrån almanackan och svarade: Ja, Varje dag.

Hon frågade om jag berättat det för någon annan och att det blir en alldelles för stor börda att bära på. - Jag ska försöka komma ihåg att berätta det för psykologen när hon kommer.

Därefter skilldes vi åt.
Jag är så oerhört glad att jag har min mentor som stöd. Hur skulle jag någonsin klara mig utan alla underbara människor omkring mig?

Ni betyder allt för mig och jag är så otroligt tacksam för att ni finns.