Tillbaka ifrån England

För bara ett dygn sedan var jag i England, jag låg i en varm säng inuti ett hotellrum på Bayswater Road. Utanför de tunna enkelglasfönstrerna så hörde man ett bullrande ifrån trafiken. För första gången på väldigt länge gick jag och la mig utan 3 olika skolböcker i sängen. Jag är i princip utmattad eftersom jag fått varit barnvakt åt min pappa under hela semestern. Han har varit full varenda dag som vi varit i England. Ibland önskar jag bara att han kunde se hur mycket det han säger sårar både mig och andra människor. Idag sa han till exempel att min syster är mycket bättre än jag. Det sårade mig verkligen men det valde jag att inte visa ( som vanligt. ) Skolan börjar igen, stressen kommer tillbaka och jag kommer få tillbaka mina ångestattacker. Jag har imte särskillt mycket att se fram emot. Jag kämpar verkligen för att både hinna och orka med skolan. Sorgligt nog verkar ingen se att jag försöker. Jag är ett vrak just nu. Kan inte något i mitt li faktiskt gå bra för en gångs skull? Skolan går inte bra, det är fortfarande inte bra hemma och detssutom är jag kär. Fan, jag orkar inte ständigt leta efter bekräftelse eftersom jag redan tycker mig veta att alla hatar mig. På sistonde har jag verkligen önskat att jag aldrig blev född.