Den första lediga dagen jag har haft var inte alls så lugn som jag hade hoppats på.
Jag har ju hoppats på att flytten ska bli av så fort som möjligt. Nu vet jag inte om vi kommer kunna flytta alls. Mamma har inget jobb, ingen inkomst, ingen kreditvärdighet och därmed får hon inte heller något lån. Hon har då vänt sig till sin mamma och sin bror med de var tydligen inte heller kreditvärdiga. Så nu är jag väldigt stressad över det. Det kan eventuellt betyda att mamma kommer vara tvungen att läggas in på behandlingshem eftersom hon kanske inte är kapabel till så mycket annat och inte får tag på ett boende. Då måste jag bo med pappa och det vill jag inte. Det vill jag VERKLIGEN inte.
Det är så mycket som jag saknar i mitt liv just nu. Speciellt känslan av att inte vara bortglömd, känslan av att vara någon, betyda något. Jag är så stressad så jag inte ens kan spela piano. Det min förra pianolärare sa tog jag väldigt hårt, jag förlorade mycket av glädjen av att spela piano. Till och med sången går bättre än pianot.
Jag känner mig allmänt hopplös just nu. Det är så jävla komplicerat när man egentligen behöver en psykiatriker som ska kontrollera ens mediciner och psykiatriker-jäveln inte har hört av sig på 8 månader. Jag skulle troligtvis behöva öka mina antidepressiva, börja på ångestmedicinen igen och dessutom sömnpiller.
Jag har ångest, ständig huvudvärk, skakningar, näsblod, hyperventilerar, blir självskadebenägen och överväger att begå självmord.
Är det så jävla konstigt att jag gör det egentligen?
Min mamma älskar mig inte, min pappa hatar mig och jag måste vara mamma åt min syster. Skolan går åt helvette, jag blir utskälld av lärarna för att jag inte gör mitt bästa. Jag blir utskälld av min mamma för att jag ber henne om hjälp eftersom hon inte orkar med mig. Viljan att leva börjar att långsamt suddas ut. Jag vill inte belasta min mentor med det här och inte heller mina kompisar eftersom jag är så otroligt rädd för att dem ska göra precis som mina andra "kompisar".
Kan inte någon älska mig nu, när jag förtjänar det som minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar