Jag vill dö, min mamma älskar mig inte.

Kan jag inte få ha en enda bra dag? EN ENDA JÄVLA DAG!?

Idag så var jag otroligt nära på att bryta ihop i skolan men som tur var lyckades jag hålla ihop. Jag vill inte att människor ska se den sidan av mig. (Även fast jag är  ganska övertygad att jag inte är mer än en deprimerad idiot) Jag fick ett totalt psykbryt idag när jag kom hem. Jag kunde inte andas och jag var helt övertygad att jag skulle dö.

Mina mörka perioder börjar öka betydligt i antal, de positiva ögonblicken blir färre. Jag vill bara stanna hemma imorgon, inte gå till skolan. Det är varken kul för lärare eller elever om jag sitter och får psykbryt där och sitter och skriker att jag ska ta livet av mig. Jag vill inte utsätta personer i min omgivning för det. Men vad gör man då? Ska jag sitta hemma och isolera mig, precis som i nian? Hur jag än gör så blir människor missnöjda.

Jag mår ju som bäst i skolan. ( Men när jag vill begå självmord så känns det plötsligt inte lika lämpligt att vara där.) Hemma kan jag kanske i alla fall få vara ledsen på ett annat sätt. Om jag inte blir för motiverad av det. Mamma mår ju också väldigt dåligt och vi bråkade om det idag. Det gör mig så otroligt ledsen att inte ha en mamma eller pappa som bryr sig om mig överhuvudtaget. För 11 månader sedan så försökte jag begå självmord (men misslyckades med det också) och då var det som att min mamma inte ens brydde sig om det. För henne verkade det inte spela någon roll om jag överlevde eller inte eftersom att hon inte älskar mig ändå. Jag älskar min mamma, otroligt mycket men jag vet fortfarande inte vad jag har gjort för att förtjäna att bli behandlad såhär?

Jag vill bara ha en förälder som jag kan krama när jag kommer hem, en förälder som stöttar mig oavsett, en förälder som kan sätta sig med mig när jag behöver det, jag behöver en förälder som älskar mig.