The unloved freak.

Tiden går relativt långsamt nu och det tycker jag är skitjobbigt. Jag vill börja i skolan igen nu eftersom den här hemsituationen stressar ihjäl mig. Jag sov i 12 timmar igår för att jag inte har något att gå upp till. Imorgon har jag i allafall det eftersom jag ska träffa mormor och lite andra släktingar för att shoppa på IKEA.

Snart är 2013 slut, det är jag glad för! Det här året har varit det värsta i hela mitt liv. Först jourhemsplaceringen, självsvälten som pågick i 3 månader, det misslyckade självmordsförsöket och sen att jag var tvungen att flytta hem igen efter att ha tillbringat 6 underbara månader hos min fosterfamilj.

Nu har jag bott hemma i 4 månader. Jag anser att situationen är ganska illa när jag trivdes bättre hos min fosterfamilj efter bara något dygn än hos min familj som jag i alla fall bott med i 15 år och 9 månader. Det är ganska hemskt egentligen, jag litar mer på främlingar än mina egna föräldrar.

När mitt liv stod på spel under tiden då jag var jourhemsplacerad och extremt självmordsbenägen så valde jag att lägga det ansvaret på människor som jag knappt kände.

Att inte ens kunna lita på sina föräldrar när man var som närmast döden är för andra kanske en skrämmande tanke men för mig är det något som jag redan har upplevt. Självmordsförsöket var inte ett val, det var ett sista desperat försök att få mina föräldrars uppmärksamhet. Till min besvikelse så tittade inte mina föräldrar ens åt mitt håll, ingen kom och hälsade på mig, ingen kom med blommor, ingen ringde för att höra att jag levde, ingen kom för att säga att de var glada att jag var vid liv och ingen kom för att krama mig för att sedan säga att jag var älskad.

När mamma försökte begå självmord så kom jag till psyket med blommor, trots att jag var jourhemsplacerad. När jag försökte begå självmord däremot så var det ingen som kom.

Är det så konstigt att jag är denna sargade, traumatiserade och deprimerande människa? Har jag något val? Vem skulle jag annars vara?
Jag vet att alla tycker att jag är ett jävla freak men vem skulle kunna gå igenom sådana här saker utan att bli ett freak?

// The sad, unloved depressed freak that just wants to be loved..