Jag kan se att du väntar på svar, det syns att du förväntar dig att jag ska svara "bra, själv då" eftersom det tillhör normen när man frågar hur någon mår. Jag tittar in djupt i dina ögon och hoppas någonstans att du ska förstå att jag inte är ärlig när jag svarar att jag mår bra. Det visar sig alltid att jag hoppas i onödan, jag svarar bra och idioten som frågat går på det gång efter gång. Ibland har jag lust att skrika folk i ansiktet exakt hur jag mår, som om att dem faktiskt ville veta det. Eller så skulle jag fråga om dem var intresserade av svaret som är sant eller det som är socialt accepterat. Fråga inte när du redan vet eller inte vill veta svaret.
Nu ska jag låtsas som att jag ska vara produktiv och plugga medan jag i verkligheten kommer lyssna på alla möjliga gråt-låtar eftersom jag gav upp att ens försöka plugga innan jag skrev klart den här meningen. Jag vet hur det slutar när jag ska försöka vara någon som jag inte kan vara, det slutar med att jag ligger på golvet och gråter och hyperventilerar tills jag börjar blöda näsblod. Stressen är outhärdlig så jag vill inte ens ge mig in på det just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar