Nytt år, nya tag!

Just nu är jag väldigt lättad över att 2013 är över. Vilket jävla år det har varit. Nytt år, nya tag.

Familjebehandling på Fredag i alla fall, då ska jag dock ha möte ensam vilket ska bli väldigt skönt. Om min mamma är med tar hon alltid all plats och pratar bara ur sitt eget perspektiv som om det var det enda som fanns. Det kommer troligtvis bli bra att prata med familjebehandlaren själv eftersom jag lättare kan säga vad jag tänker. Som det här med mamma och pappa, att dem bara bryr sig om min syster m.m.

Innan jag blev familjehemsplacerad så förstod jag inte varför jag mådde så dåligt utöver mammas och pappas drickande. Visst, jag hade fått min depression diagnostiserad men det som jag trodde utlöste depressionen var mina föräldrars drickande. Det visade sig senare inte alls handla om bara drickandet i sig utan också att jag blev exkluderad i familjen, jag fick aldrig någon bekräftelse. Min lillasyster fick ganska tidigt problem i skolan eftersom hon hade inlärningssvårigheter och mina föräldrar fick omedelbart upp ögonen för henne.

Dem hjälpte inte henne i skolan med det handlade mer om att hon fick (och får) en bekräftelse som jag aldrig fått. Mina föräldrar har aldrig varit engagerade i min skolgång, mina svårigheter eller mitt liv överhuvudtaget. Alla desperata försök för att få deras uppmärksamhet har inte lyckats, inte ens ett självmordsförsök. Min psykiatriker som jag hade förut beskrev min livssituation som en social misär, det var visserligen för ca ett år sedan men jag kan fortfarande hålla med i och med hur mycket som händer omkring mig som för en "normal" människa skulle verka fullkomligt vansinnigt.

Snart börjar skolan också. Jag längtar verkligen, jag njuter av sånglektionerna och har väldigt roligt. Mina klasskompisar är underbara (förutom en) och jag har saknat dem. Jag saknar inte pressen som lärarna lägger på mig men jag hoppas ju på att vi flyttar snart och att det lugnar ner sig. Det är visning på en lägenhet någon gång strax efter skolstarten. Jag hoppas att det löser sig.

Om det skulle gå åt helvete igen så kommer jag bli fullkomligt vansinnig, Inte Frida-vansinnig som jag alltid är utan extremtjävlagalen-vansinnig. ( Det vill ingen se, jag lovar. ) HAHA!