Motivationen är tillbaka.

Gick till skolan idag också, inga större förväntningar på att den här dagen skulle bli bättre än gårdagen. En lång dag passerade relativt snabbt, i slutet av dagen var det dags för sånglektion. Jag hade varit nervös inför den hela dagen men när jag kom ner och satte igång med lektionen så kändes det mycket bättre.

Redovisningen igår gick väll kanske inte så bra som jag ville men det är bara och fortsätta försöka. Min mentor verkar ha kommit till den punkt där hon verkligen förstår vad man ska säga för att motivera mig. ( Vilket inte är en vanlig egenskap.) Jag är glad att jag gick till skolan idag, trots att jag bara ville dra täcket över huvudet imorse så lönade sig de 9 timmar jag spenderade i skolan.

Vissa dagar bara är så, du vill inte göra något annat än att ligga kvar i sängen hela dagen. Du känner att motivationen är som bortblåst, att det inte spelar någon roll om du går upp eller inte. Idag var en sådan dag, det finns dock en viktig skillnad. Jag gick upp, jag åkte till skolan, jag försökte mitt bästa och det gav ett resultat. Hade jag beslutat mig för att inte försöka så hade jag inte kunnat lyckats med det jag gjorde idag.

Visst, för en "normal" människa så låter det säkert löjligt att "bara" kunna gå till skolan för att känna sig nöjd men faktum är att det är en ganska stor grej när man är deprimerad. Många ser det bara som en diagnos men om det går för långt så blir det lätt en livsstil. Du mår okej ibland men sen så kommer dem här svackorna som gör att du inte orkar någonting, du fastnar så lätt i det tänkandet och i det måendet. Det är där man måste sparka sig själv i arslet, åter igen, eftersom det är du själv och INGEN annan som är ansvarig för ditt eget mående. 

Sammanfattat så hade jag en bättre dag än vad jag trodde och såna saker gör mig glad, att någon känner mig tillräckligt bra för att veta EXAKT vad man ska säga när jag känner mig nere. 

Jag tror att alla behöver en sån människa i sitt liv.