Not my day

På väg hem efter en lång dag i skolan. Jag ser inte direkt fram emot att komma hem och få en utskällning. ( Mamma fick reda på att jag återupptagit mitt självskadebeteende. ) Skolpsykologen hade ringt och berättat tydligen. Det här har verkligen inte varit min dag. Jag fick ju ta bort pianoensemblen eftersom lärarna inte ville sätta för stor press på mig men problemet är att jag blir ännu ledsnare eftersom jag inte får visa vad jag faktiskt kan. Numera känns det dom att dem bara tog bort mig för att jag helt enkelt är en sopa på piano. Jag har inte heller uppträtt på någon konsert eftersom dem är rädda för att utsätta mig för den pressen också. Men hallå? Hur känner man sig när man är den enda som inte får spela? Det är ju utmaningarna som gör piano roligt. Inte att vara en åskådare när alla andra elever spelar upp sina fina stycken. Tror människor allvarligt att jag skulle må bättre av det? Not my day today..