Det var ett tag sedan jag skrev men allt har gått bra sedan jag skrev senast. Jag mår så mycket bättre nu och har till och med sovit över hos en kompis UTAN att bli översköljd av stress! Det känns fantastiskt.
Nu har jag bestämt mig för att medverka på en konsert den 10:e Februari. Jag måste upp på scenen igen, att bli nedsparkad på det sättet jag blev var visserligen inte så snällt men ibland måste man sparka sig själv i arslet för att komma igång med saker som man mår bra av. Man måste i slutändan ta ansvar för sitt mående själv, liksom man har ansvar för sitt eget liv. Vägen ur en depression är ofta väldigt lång men så länge man fortsätter att gå så kommer man närmare sitt mål. Det kan mycket väl vara så att en depression aldrig försvinner helt men det är bara man själv som kan välja vad man ska göra av det.
En människa som jag verkligen ser upp till sa en gång att man måste plocka guldkorn när man är omgiven av ett mörker. Det tog 2 år för mig att verkligen förstå hur viktigt det var. Även om man verkligen får slita för dem där guldkornen så är dem viktiga för att kunna se andra saker än bara det negativa.
Jag kan välja att sitta hemma och vara bitter för att mitt liv ser ut som det gör eller så kan jag jobba för att göra det bättre. Mitt liv, mitt val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar