Gråt och tandagnissel.

Jag har nyss haft ett möte med socialen.

Min nuvarande socialsekreterare (w) som jag verkligen gillar ska bytas ut.
Vi satt och pratade.
Socialen och mina fosterföräldrar tyckte att jag skulle åka hem och sova över en natt.

Jag vill egentligen inte det.
Det känns osäkert, läskigt och så får jag tillbaka så otroligt mycket negativa minnen.

Den nya socialsekreteraren ( J ) jag ska få verkar jättetrevlig men det känns så otroligt jobbigt att byta ut ett förtroende som jag haft under en längre tid nu.
Jag har verkligen svårt för att bara bryta kontakten på det sättet.
Hon har ju faktiskt varit en stor hjälp.
Vi har haft det roligt tillsammans men även upplevt mycket jobbigt ihop.
Hon kom ju även på våran "Wallmans" för att se mig, bara för att se mig när jag uppträdde.
Det gjorde ju inte ens mina föräldrar och det var tredje gången som dem inte kom.

Sen när socialen skulle gå så frågade min socialsekreterare (w) om jag var arg.
- Det beror på i vilket samanhang, sa jag.
Hon reste sig upp ifrån bordet och frågade om jag var ledsen.

Jag skakade på huvudet.
Självklart att jag bryter ihop precis i samma sekund.

Hon kramade om mig.
Jag började bara gråta ännu mer då. :'/
Är det jobbigt att hålla på att byta såhär hela tiden, frågade hon.
Jag nickade.

Sedan gick dem.

Jag gick in på mitt rum och grät.
Det är så jobbigt att avsluta kontakten helt med någon som man verkligen fått förtroende för.

Jag kan bara föreställa mig hur mycket jag kommer att gråta på skolavslutningen.
Alla klasskompisar som har varit helt underbara, alla underbara minnen, alla jobbiga minnen och alla lärare.
BRING A MOUNTAIN OF TISSUES, WE HAVE A WEEPER OVER HERE!

Oh, well.
That wasn't to hard to predict.