Mobbing och utanförskap.

Jag har varit och sett warm boddies på bio.
Det var faktiskt en riktigt bra film.
Jag tycker om filmer där huvudpersonen är annorlunda, Som i Edward Scissorhands.
Dessa huvudpersoner blir bortstötta ifrån samhället just för att dem inte är som alla andra.

Jag känner igen den rollen så otroligt mycket.
Andra skulle kanske tycka att Edward Scissorhands eller "R" I warm boddies inte var realistiska personligheter men jag skulle säga att dem är det.
Det är som att vara mobbad, utanför och bortstött vilket är väldigt vanligt i vårt samhälle.
Tyvärr blir det ofta så att de som blir bortstötta inte längre vågar vara annorlunda och väljer att flyta med i strömmen.

Jag var mobbad i lågstadiet.
Jag var "annorlunda", ful, fet och konstig.
Människor i den här världen vill verkligen inte förstå att alla är olika.
Så fort någon är annorlunda så blir den bortstött av samhället.

Så ser i alla fall jag det.
När jag var mobbad i skolan så var det JAG som var tvungen att ändra på mig.
JAG var den som fick byta skola för att jag blev så utsatt.
En fullt normal elvaåring blev tvungen att ändra sig själv för att samhället ansåg att jag inte dög.
När jag började spela piano när jag var 11 år så hörde jag hur vuxna runt omkring mig pratade om att jag var "konstig":
-" Har ni hört att hon spelar piano? Hon gillar Mozart och klassisk musik, En elvaåring ska gilla att umgås med kompisar och lyssna på Katy Perry".

Vuxna människor pratade till och med bakom ryggen på mig.
Det fick mig att känna mig utanför.

Det jag försöker säga med det här är att mobbing och utanförskap lämnar djupa sår, vissa går inte att läka.
Jag är nästan 16 år men jag är fortfarande livrädd att folk ska börja mobba mig.
Det är fortfarande killar som skriker åt mig i korridorerna.
Säger att jag är ful, fet och dum i huvudet.

Jag blir jätteledsen av det.
Jag försökte att få stopp på det i 8:an men en 14/15-åring kan inte stå emot mobbing själv.

Nu försöker jag hjälpa människor omkring mig.
Jag hoppas verkligen på att kunna påverka andra.

Dock känns det svårt, det känns hopplöst att få andra människor att tycka om mig.

Jag tycker ju inte ens om mig själv.