Jag är så otroligt slutkörd just nu.
Det är så mycket jag behöver göra men jag har kämpat så hårt med skolan så jag har gjort mer än vad jag är kapabel till.
Jag håller just nu på med ett geografiarbete, en engelskauppsats, ett tyskaarbete och jag känner mig helt slut.
Jag har varit så otroligt stressad under den här veckan, jag har inte sovit bra och när jag blir tillräckligt stressad så har jag svårt för att äta någonting.
Det ligger nog kvar ifrån när jag bodde hemma, mådde jag dåligt efter ett stort bråk så ville jag inte äta.
Den ständiga rädslan finns fortfarande kvar, jag kan inte trycka bort den även om jag inte bor hemma längre. Jag vet vad det finns för risker.
Mamma har ju blivit sämre, hon kan ju besluta sig för att göra något dumt.
Jag vet ju själv hur det var förut, jag kunde må relativt bra och sen någon timme senare kunde jag sitta i köket med blodiga handleder.
Det är så otroligt svårt att acceptera alla minnen som jag har.
Vissa är bara helt hemska.
Ändå älskar jag mina föräldrar.
Flera saker som dem har gjort är helt oförlåtliga och det kommer vara svårt att förlåta dem men det är ändå det jag har tänkt göra någon dag.
Jag vill ju motbevisa dem.
Jag vill inte att dem ska se mig som värdelös längre.
Jag vill så gärna få en chans att visa dem att jag faktiskt inte är värd att bli så nedvärderad som jag har blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar