Jag känner mig inte uppskattad någonstans.

Jag har verkligen svårt för att sova, det går inte hur mycket man än försöker.

Det kan ju i för sig bero på att pappa ska ringa imorgon.
JAG VILL INTE!

Just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och skita i allt.
Jag mår jätttedåligt över att veta sånt här i förväg.
Pappa kommer detsutom bara skälla på mig, som vanligt.

Jag har verkligen jätteont i magen och huvudet av stress.
Det är helt hemskt.
Snälla, kan inte jag få vara liten igen?
Ligga och sova lite varsomhelst, kräla runt på golvet, göra meningslösa saker och känna trygghet ifrån en förälder.

Just nu känner jag mig inte trygg alls.
Jag svämmar över med känslor och jag tycker det är skitjobbigt.
Kan inte någon människa komma imorgon och äta MASSA sushi och glo på massa sorgliga filmer med mig? :c
Nej, men det känns verkligen så.

Jag vill känna att det finns någon som jag kan lita på oavsett.
Alla tycker att jag är jobbig dock, det är problemet.

Jag är så annorlunda.
Varför kan inte jag vara mer lik alla andra?
Dem är så fina, snälla, trevliga, vackra och ambitiösa.
Jag är ful, äcklig, dum, tråkigt, fet och deprimerad.

Vem skulle vilja ha mig som kompis?
Jag har fått höra av flera i min ålder att jag är egoistisk, det sårar mig verkligen, det är som en kniv i hjärtat när man bryr sig om andra personer.

Som att man inte är uppskattad i någons liv.
Varför tycker ingen om mig? :c